30 oktober
Rapport från Gammalsvenskby.

Vi har inte lyckats få kontakt med Gammalsvenskby eller Nova Kakhovka det senaste två dygnen.
Vår kontakt i Kherson berättar att de ryska myndigheterna fortsätter att tvångsevakuera dem som redan blivit ryska medborgare och nu hotar deportera dem som vill förbli ukrainska medborgare. De som ännu så vill ska erbjudas ryskt medborgarskap.
Frontlinjen har inte ändrats officiellt, men det pågår hårda strider i Chersons län.

---

Report from Gammalsvenskby.
We have not managed to get in touch with Gammalsvenskby or Nova Kakhovka in the last two days.
Our contact in Kherson tells us that the Russian authorities continue to forcibly evacuate those who have already become Russian citizens and are now threatening to deport those who want to remain Ukrainian citizens. Those who still want to be offered Russian citizenship.
The front line has not officially changed, but there is heavy fighting in Kherson County.

27 oktober

Strömmen är tillbaka vilket gör livet lite bättre för byborna. Då finns det också vatten. Men internet fungerar dåligt, så det är svårt att hålla kontakt med omvärlden och nära och kära.
Det är många ryska soldater kvar i byn. De köper mat i byns butik.
Det har stulits bilar i byn. Våra hjälparbetare försökte idag att köpa medicin till behövande bybor, men det var idag slut på apoteket i Berislav.
Många såg ett reportage om en by i Chersons län igår på Aktuellt (SVT) där OperationAid delade ut kaminer, som kan vara livsviktiga för en del byar. Då Gammalsvenskby aldrig fått gas installerat har de flesta hus kaminer, som fungerar som värmekälla och för matlagning. Problemet är att det inte lyckats få tag på kol, ved eller briketter. Vi lyckades tillsammans med våra hjälparbetare få loss ett litet parti med kol, med hjälp av insamlade pengar från Sverige. Och vi fokuserar nu på att försöka lösa detta innan vintern.
Föreningen har samarbetet med hängivna hjälporganisationen Operation Aid som hjälpte till med transport av en Gammalsvenskbyfamilj från Gammalsvenskby från Lviv till Sverige.
Tillsammans är vi starka!
Slava Ukraini!

---

The power is back, which makes life a little better for the villagers. Then there is also water. But the internet doesn’t work well, so it’s hard to keep in touch with the outside world and loved ones.
There are many Russian soldiers left in the village. They buy food in the village store.
Cars have been stolen in the village. Our aid workers tried today to buy medicine for needy villagers, but the pharmacy in Berislav ran out of it today.
Many saw a report about a village in Kherson county yesterday on Aktuellt (SVT) where OperationAid distributed stoves, which can be vital for some villages. Since Gammalsvenskby never had gas installed, most houses have stoves, which function as a heat source and for cooking. The problem is that it has not been able to get hold of coal, firewood or briquettes. Together with our aid workers, we managed to get a small batch of coal off the ground, with the help of money collected from Sweden. And we are now focusing on trying to resolve this before winter.
The association cooperates with the dedicated aid organization Operation Aid, which helped with the transport of a Gammalsvenskby family from Gammalsvenskby from Lviv to Sweden.
Together we are strong!

Rapport från Gammalsvenskby 25 oktober
Läget är oförändrat i byn. Den ryska ockupationsmakten är kvar i byn med sina soldater. Det är mycket och hård beskjutning runt omkring. Tre ryska helikoptrar har skjutits ner i Berislavs distrikt de senaste dagarna.

Byborna har varit utan el och vatten i en vecka, vilket gör livet mycket besvärligt. De är mycket svårt att hålla kontakt medomvärlden, då det ryska internetet fungerar uselt.

Enligt den ukrainska generalstabens rapport idag uppför ryska ockupationsstyrkorna en ny försvarslinje på andra sidan floden Dnipro.
De minerar också stranden där. Detta bör innebära att de gett upp tanken på att spränga dammen vid Nova Kakhovka.

Plundringen av staden Cherson har ökat. Vi får rapporter om att de tömmer sjukhusen på sjukvårdsutrustning och museerna på föremål.
Det positiva både med försvarslinjerna och plundringen är att det indikerar att ockupanterna har för avsikt att lämna området.

Vi ber för en snar befrielse, Slava Ukraini!

—–

Report from Gammalsvenskby October 25
The situation is unchanged in the village. The Russian occupation force remains in the village with its soldiers. There is a lot of heavy shelling all around.
The villagers have been without electricity and water for a week, making life very difficult.
According to the report of the Ukrainian General Staff, Russian occupation forces are erecting a new defensive line on the other side of the Dnipro River. They also mine the beach there. This should mean that they have given up on the idea of blowing up the dam at Nova Kakhovka.

The looting of the city of Kherson has increased. We are getting reports that they are emptying the hospitals of medical equipment and the museums of objects. The positive thing about both the defense lines and the looting is that it indicates that the occupiers intend to leave the area.

Jag har nu levt med kriget i min ficka i åtta månader. Vi har daglig kontakt med våra vänner i Gammalsvenskby. Jag har besökt byn 20 gånger och den betyder mycket för mig.

Tänk hur de val vi gör i livet kan ändra vår framtid. Min farmor och farfar valde att stanna på Gotland. Om de inte gjort det kanske jag bott i Ukraina nu. Mitt i ett krig. Den har blivit som ett andra hem.

Min farfar Gustaf Simonsson Hoas var från Gammalsvenskby. Han var kavallerist och stred till häst under första världskriget. Hans häst sprang på en mina och dog under honom. Han själv fick splitter i ansiktet, men överlevde och kunde efter några månader återvända till min farmor Katarina i Gammalsvenskby. Strax innan kriget hade de fått sin första son Karl.

Gustaf och Katarina var svenskbybor. Många vet att namn som Hoas, Knutas, Utas, Kotz, Sigalet och Buskas är svenskbynamn. Men vilka är då svenskbyborna?

De var svensktalande bönder på Dagö som tvångsförflyttades till södra Ryssland, där Katarina den stora hade erövrat land. 1000 Dagöbor vandrade 200 mil söderut, vintern 1781. De kom till sitt nya boställe den 1 maj 1782. De var lovade färdiga gårdar, men det fanns bara en stäpp och en flod. Här vid floden Dnjepr grundade de Gammalsvenskby. De första åren bodde de i Zemljankor, jordkulor i marken. 135 personer överlevde de första åren.

De byggde här upp Gammalsvenskby och skapade ett bra liv.

Men i början på 1900-talt blev det svårare tider. Det började bli brist på jord och så kom 1:a världskriget. Svenskarna var tvungna att strida på Rysslands sida. När kriget var slut tog en revolution och inbördeskrig vid.

I krigens spår härjade sjukdomar och rövarband kom och plundrade och misshandlade befolkningen. Det var missväxt. 1922 firade byborna påskmässa. De trodde det skulle bli deras sista. De hade redan förlorat många, särskilt barn och gamla. De var nu beredda att gräva sina egna gravar.

Men då, den 16 april 1922 kom det en båt på floden, en båt från Röda Korset i Sverige med nödhjälp till byborna.

1929 kunde Svenskbyborna återvända till Sverige 1929. Hela byn med 900 personer kom med. De hamnadepå olika platser i Sverige några fortsatte till Kanada. Ungefär 500 kom till Gotland. Farmor och farfar med barn samt deras föräldrar kom till Hejde på Gotland och arrenderade först och köpte sedan gården vid Krämplause. De ligger begravda här på Hejde kyrkogård.

Ungefär 250 svenskbybor valde av olika anledningar att återvända till Gammalsvenskby i Sovjetunionen.

Det kan tyckas rätt korkat. Så här i efterhand. Det är lätt att döma och tycka att dessa människor fick skylla sig själva som åkte tillbaka. Men hur ska jag som människa 1931 veta vad som är rätt? Det är ekonomisk depression och svåra tider i Sverige. Svenskbyborna kände sig udda och inte alltid välkomna. Flera längtade tillbaka till de fantastiska jordbruksmarkerna. Farfar brukade berätta att myllan i byn var så fin att du med lätthet kunde trycka ner ett kvastskaft i jorden och farmor längtade efter meloner och aprikoser.
Det svenska kommunistpartiet kom med löften om hur kollektivet skulle bli bra för alla. Alla skulle äga jorden tillsammans.

Verkligheten för de som valde att återvända blev dock svår. De möttes av Stalins terror och återigen svält. Svarta bilar kom och hämtade människor, efter att de blivit anklagade för att kritisera styret. Många försvann för alltid, andra kom tillbaka svårt misshandlade. Och sedan kom det andra världskriget. Berättelserna från det kriget är fasansfulla.

Maria Malmas är en äldre gumma bosatt i Gammalsvenskby, berättar hur byborna blev befriade av tyskarna och förflyttade till arbetsläger. En del säger frivilligt. -Men Maria berättar att hennes mamma hade en luger (tysk pistol) i nacken, när de kastade upp de små barnen på lastbilsflaken. Maria själv var så stor att hon fick gå till Tyskland. Hon var 5 år.

Tyskland förlorade kriget. Svenskbyborna skulle återvända till Sovjet. De blev då kallade landsförrädare av Sovjetstaten. De hade ju hjälpt tyskarna. Så de hamnande i nya arbetsläger i Komi på den sibiriska tundran. Melitta Portje jobbade i skogen. Det var ibland minus 45 grader. Arbetarna fick minimala matransoner. Och bara de arbetsföra fick mat. Barnen svalt ihjäl. De fick begrava dem så got de kunde i permafrosten. En del var kvar i Komi upp till 10 år innan de kunde återvända till byn.

Jag var i Gammalsvenskby första gången 2010. Jag blev fullständigt tagen av byn och dess invånare. Byn ligger vackert i sluttningen mot floden Dnipro. Människorna är glada och välkomnade. Levnadsstandarden är som i Sverige på 60-talet. Det finns bara en som fortfarande pratar språket gammalsvenska, men det finns ett tjugotal som kan lite svenska.

De flesta är småskaliga bönder och de är kända för sin fina potatis, byn kallas ibland för potatisbyn. De lever av självhushåll till största del. Det finns rinnande vatten ett par timmar om dagen de flesta dagar. De är tacksamma för det lilla de har, i stället för som jag ofta upplever i Sverige att vi gnäller på det vi inte har.
De var innan kriget glada över att vara ett eget land och att de är flera olika etniciteter i byn, men tillsammans är de ukrainare. Detta har förstärkts sedan Rysslands anfallskrig började 2014.

Byn ligger i södra Ukraina, 8 mil norr om Krymhalvön. På den västra sidan av Dnipro.

Den 24 februari vaknade byborna av stridsmuller. Ryssland hade anfallit Ukraina och bombade Nova Kakhovka som ligger 25 km från byn och intog den strategiska vattenkraftdammen där några timmar senare. Ingen kunde förutspå att Ryssland skulle ge sig på en fullskalig invasion. Byborna sov de första dygnen i sina potatiskällare.

Byn blev ryskockuperad den 24 mars. I slutet av april och stängde ockupanterna av ukrainsk TV och stängde ner internet. De tillfångatog byäldsten Mykola Kurivchak, byns chef. Han var borta i tre veckor och kom tillbaka men ville eller kunde inte prata om vad han blivit utsatt för.

Jag pratade med Maria Malmas i telefon, ni vet hon som gick till Tyskland framåt tillbaka som barn. Hon grät och förbannade kriget. Hon kände stor sorg över att hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle behöva uppleva krig. Hon trodde att världen skulle ha kommit längre 2022.

Föreningen Svenskbyborna började rapportera om läget i byn på vår hemsida den 24 februari. Allt var kaos och det kom alla möjliga sanna och osanna rykten. Bybornas största rädsla var att världen inte skulle veta vad som hände. Många här hemma i Sverige och i övriga världen ville också veta vad hur det gick i byn. Det var också viktigt att media fick korrekt information.

Vi skapade en samordningsgrupp i Sverige som samlade ihop verifierad info och vi gör regelbundna rapporter från byn. Vi håller kontakt genom telefonsamtal och krypterade appar med flera av byborna.

När jag skrev rapporter från byn kändes det overkligt. Det jag fått berättat för mig om Stalinterrorns fasor, skrev jag nu i dagens rapporter. Människor som förvann, rädslan för bomber, brist på bröd och mediciner.

Vi har sedan 1990-talet stöttat och hjälpt byborna med humanitär hjälp. Vi har väl upparbetade kontakter med skolan, polikliniken och ålderdomshemmet.

I februari startade vi en extra krigsinsamling för att stötta byborna. Och vi kände direkt att det fanns en enorm kraft här i Sverige där många vill hjälpa. I början kunde vi inte få in några hjälpsändningar. Det vara kaos i Ukraina.

Vi samlade in mediciner med hjälp av läkare i Sverige, utifrån listor vi hade fått från läkare i Gammalsvenskby. Med hjälp av många människor på Gotland, i Stockholm, Polen och Ukraina lyckades få ner en första hjälpsändning nästan på dagen 100 år efter att Röda korset kom där på Dnjepr 1922.

Efter hand som kriget förändrats har vi kunnat köpa in mediciner i det fria Ukraina och haft modiga chaufförer som lyckats ta det över gränsen ner till byn. De sista månaderna har våra kontakter i byn åkt inom ryskockuperat område för att köpa in mediciner, hygienprodukter och andra förnödenheter. De har kunnat köpa in matpaket och lämna till de mest utsatta. Vi har byggt upp ett stort och starkt nätverk som hjälper till på olika sätt.

Byn har sedan de blev ryskockuperade tidvis varit isolerad och tidvis har det inte funnits el eller vatten. När det inte finns el finns det inte heller internet, vilket gör det svårt att hålla kontakt med omvärlden och nära och kära.

Idag har c:a 60% lämnat byn, så det är nu c:a 900 personer kvar i byn. De flesta har tagit sig till västra Ukraina eller Polen. Ett 60-tal har flytt till Sverige och ungefär 30 är nu på Gotland. Det är främst kvinnor och barn som lämnat. Flykten var en fruktansvärd upplevelse, där många vägspärrar med hotfulla soldater skulle passeras. Många civila konvojer besköts och de var tvungna att ta sig förbi fronten.

Jag har en stor beundran för det civilkurage och mod byborna visar. Det har blivit vardag med missiler som flyger över byn, flygplan som flyger lågt och bombningar i närheten. De berättar att de går ut och plockar potatis eller går till onsdagsmarknaden ändå. Men de berättar också ibland hur de en stund kan tappa hoppet och gråta en skvätt. Men så kavlar de upp ärmarna igen. Och åker in till staden och handlar medicin och blöjor till sina medmänniskor, trots att de vet att de kan utsättas för direkt beskjutning.

I slutat av september gjorde Ryssland en illegal folkomröstning, där befolkningen skulle rösta för om de ville tillhöra Ryssland eller inte. De gick från hus till hus beväpnade med Kalasjnikovs. Byborna låste sina hus och grindar och lät hundarna föra deras talan. Några bybor gick ut och sa att de vägrade rösta. Med fara för sina liv.

I höst startade Ukraina sin motoffensiv för att befria de ryskockuperade områdena. I början av oktober rullade ryska ockupationsstyrkor in med stridsvagnar och pansar och satte upp ett försvarshögkvarter i skolN. De bosatte sig i hus inne bland byborna.

Läget har sedan det var mycket spänt. Men byborna fortsätter kämpa på. De har gudstjänst i sina kyrkor på söndagarna och plockar potatis. I förra vecka hade de tacksägelsegudstjänst och la ut en matta med blågula blommor i kyrkan och tackade för den skörd de fått detta år. De är stolta över sitt land som är Ukraina. De vill fortsätta vara en demokrati, med det fria ordet. De vill välja sin president.

De senaste dagarna har varit mycket tunga. De har inte haft el och vatten på 5 dagar och det börjar bli kallt. Det är svårt att laga mat och maten i frysen blir förstörd. De har inte heller kunnat köpa kol inför vintern.

Men vi ser vi en ljusning. Stridsvagnarna och pansarfordonen har nu rullat ut ur Gammalsvenskby. Ukrainska styrkor närmar sig.

Vi hoppas på en snar och oblodig befrielse.

Vi står i startgroparna för att kunna hjälpa till med el, vatten och värme.

Slava Ukraini!

Sofia Hoas
Ordförande för Föreningen Svenskbyborna