Sofia Hoas tal på manifestationen 3 mars

Mina tankar är ständigt hos mina vänner i Ukraina. Jag har varit där 20 gånger och har många vänner där. Jag pratar nu dagligen med byborna.

Gammalsvenskby grundades av svenskar för 250 år sedan. Byn ligger i södra Ukraina, några mil norr om Krimhalvön, på floden Dnjeprs västra strand.  Min farmor och farfar föddes där men kom hem till Sverige 1929.

I torsdag kom kriget. De vaknade tidigt av granateld i grannstaden Nova Kakhovka. Och några timmar senare hade Putin ockuperat kraftdammen som ligger 2 mil väster om byn. Efter några dagars hårda strider och tung beskjutning i området har nu ryska styrkor gått förbi och dragit sig västerut, mot hamnstaden Cherson, bort från byn. Frontlinjen är som 1920 och 1942 åter vid Dnjepr.

Maria Malmas bor med sin dotter på 5:e våningen i staden Nova Kakhovka, på andra sidan floden. Hon sitter återigen i rysk-ockuperat område. Hon ser granatelden genom fönstret är ledsen. Hon var 6 år när byn ockuperades 1942. Hon brukar säga till sina barnbarn att hon har ont i benen eftersom hon fick gå till Tyskland under andra världskriget. Hon förlorade sina syskon i kriget då. Nu måste även hennes barnbarn få uppleva krig. Det är så ofattbart 2022.

Gammalsvenskby ligger ännu i ukrainskkontrollerat område, men är isolerad från de stora städerna Nova Kakhovka och Cherson. Byborna berättar att de första dygnen sov med kläderna på, beredda att gå ner i sina potatiskä llare. De patrullerar sin by dygnet runt.

Elen har kommit och gått, men för det mesta har det funnits elektricitet och därmed vatten, och värme. Och de har mat, eftersom de lever på landet och har självhushåll. De har gott m potatis och brödbilen kommer varannan dag. Det finns också internet som är viktig för att hålla kontakten med nära och kära.

Byborna är trötta och rädda. Jobbigt för de äldre och barnen. Men de kavlar upp ärmarna och kämpar för Ukraina, sin frihet och demokrati. De säger att Putin är kaputt och nästa vecka ska de sätta potatis. Det blir för hand, då de inte har mycket diesel. De tänker inte ge upp.

De hjälps åt och kör hjälpsändningar till grannstaden Berislav, som efter förra veckans beskjutningar har svårt att få tag på mat. Bybornas största rädsla just nu är att världen inte ska veta vad som pågår i Ukraina. Jag lovar dem att världen vet och vi hjälper till att sprida vad som händer.

Gotland och Sverige tänker på dem och stödjer så mycket vi kan.  Slava Ukraini!

The speach by Sofia Hoaas at the Manifestation 3 of March

My thoughts are constantly with my friends in Ukraine. I have been there 20 times and have many friends there. I now talk daily with the villagers.

Gammalsvenskby was founded by Swedes 250 years ago. The village is located in southern Ukraine, a few miles north of the Crimean peninsula, on the western bank of the Dnieper River. My grandmother and grandfather were born there but came home to Sweden in 1929.

On Thursday, the war came. They woke up early from a grenade fire in the neighboring town of Nova Kakhovka. And a few hours later, Putin had occupied the power dam located 20 km west of the village. After a few days of heavy fighting and heavy shelling in the area, Russian forces have now passed by and retreated west, towards the port city of Kherson, away from the village. The front line is like 1920 and 1942 again at the Dnieper.

Maria Malmas lives with her daughter on the 5th floor of the town of Nova Kakhovka, on the other side of the river. She is again in Russian-occupied territory. She sees the grenade fire through the window is sad. She was 6 years old when the village was occupied in 1942. She usually tells her grandchildren that she has leg pain because she had to go to Germany during World War II. She lost her siblings in the war then. Now her grandchildren must also experience war. It’s so unimaginable 2022.

Gammalsvenskby is still located in a Ukrainian-controlled area, but is isolated from the large cities of Nova Kakhovka and Kherson. The villagers say that the first days they slept with their clothes on, ready to go down to their potato peelers. They patrol their village around the clock.

Electricity has come and gone, but for the most part there has been electricity and thus water, and heat. And they have food, because they live in the country and have self-catering. They have plenty of potatoes and the bread truck comes every other day. There is also the internet which is important for keeping in touch with loved ones.

The villagers are tired and scared. Troublesome for the elderly and children. But they roll up their sleeves and fight for Ukraine, its freedom and democracy. They say Putin is broken and next week they will put potatoes. It will be by hand, as they do not have much diesel. They do not intend to give up.

They help each other and send relief shipments to the neighboring town of Berislav, which after last week’s shelling has difficulty finding food. The biggest fear of the villagers right now is that the world will not know what is going on in Ukraine. I promise them that the world knows and we will help spread what is happening. Gotland and Sweden think of them and support as much as we can. Slava Ukraini!